buggarn

När jag blev förhäxad

Har du testat på något någon gång och verkligen blivit riktigt besatt av det? Det hände nämligen mig.

Det var en tidig måndagsmorgon då jag hörde traktorer och lastbilar köra förbi utanför mitt fönster. Jag gick upp och frågade mamma och pappa vad som hände egentligen? Mamma och pappa fått ett brev någon vecka innan där det stod en fråga om dem tyckte att det verkade bra med en tennishall ungefär en kilometer ifrån deras hus. Allt hängde på vad dem tyckte. Om dom skulle sagt att det inte var okej att bygga en tennishall där, hade det inte blivit någon tennishall eftersom att den skulle vara ifrån vårat hus.

Jag blev väldigt glad eftersom att jag alltid hade velat testa på tennis men närmsta tennishallen var cirka fem mil ifrån mitt hus, kan min dröm äntligen gå i uppfyllelse när hallen är klar kanske? När jag hade tänk en stund så sa jag till mamma:
-kan inte jag få börja i tennis sen då?
Mamma lät lite tveksam först men eftersom att hon visste att jag alltid hade velat testa på tennis kunde hon inte säga nej, så hon sa att jag i alla fall kan få testa på det men det skulle ta två år år att bygga upp allt.

Ett år senare såg det ut som att det började bli klart. Jag gick dit och frågade om jag fick gå in och titta hur det såg ut. Planen var klar och byggarbetarna höll på med läktaren, jag blev väldigt imponerad. Det kändes väldigt stort för en 13 årig liten pojke som mig men jag hade bestämt mig, jag skulle börja ändå.

Jag väntade dag efter dag på att den skulle bli klar. Jag gick dit varje dag för att se hur långt dem hade hunnit, det blev stora framsteg efter varje gång jag var där.

Nästa dag sa jag till mina kompisar att dem håller på att bygger tennishallen så nära mitt hus. Jag frågade dom om någon ville hänga på och börja spela. Men det var ingen som var så sugen på det även fast dom flesta brukar hänga med mig på det mesta, men nu var det inte så den här gången. Jag blev lite ledsen och kände mig ensam när ingen ville vara med mig på tennisklubben.

På kvällen gick jag som vanligt till hallen. Den här gången hade jag tagit på mig träningskläder och sådana saker för jag var så sugen på att börja så snabbt som möjligt. Jag frågade dom när den skulle vara klar och dem sa att den kunde vara klar när som helst. Det enda som var kvar att göra nu var att klubbens ordförande skulle godkänna byggnaden och kolla igenom säkerheten. Om allt skulle bli godkänt skulle träningarna starta på måndag.

Telefonen ringde, det var från klubben dom ringde. Dom sa att jag skulle börja och träna på måndag. Jag blev så glad så att jag inte visste vad jag skulle göra.

Det var måndag nu, jag var väldigt glad i skolan den dagen för att jag skulle direkt till träningen efter skolan.

När jag kom in i hallen var jag väldigt nervös, jag hade köpt ett nytt fint rack och nya träningskläder. Jag gick in på planen och tänkte: ”jag är bäst!”

jag träffade min tränare och fick börja spela direkt. Han tyckte att jag var bra! Känslan att slå en backhand var underbart när det smäller mot racket. Jag var och tränade i flera timmar och när jag kom hem fortsatte jag och träna lite slag med racket men tillslut kom mamma in och sa till mig att jag var tvungen att sova. Jag lade mig en stund men jag kunde inte somna så jag gick upp och slog några skott till men jag var så tyst jag kunde så att mamma inte kunde höra mig. Tillslut somnade jag med racket i handen.

När jag vaknade hade jag fått en liten bula i pannan av av racket. Jag tog med mig racket och lade racket på bordet och plockade fram maten. Mamma kom in i köket och blev väldigt arg för att jag hade racket på bordet. Nu går du raka vägen till skolan! Sa mamma. Jag tog med mig racket för att visa mina kompisar hur racket såg ut och visade vad jag kunde för slag dom blev väldigt imponerade. I slutet av dagen hade alla tröttnat på och kolla på mitt ”dumma rack”. Men jag kunde inte sluta att hålla på med mitt rack.

Efter skolan gick jag direkt till hallen igen och slog flera hundra bollar. Jag tyckte att jag hörde en svag röst men spelade vidare ändå men efter en stund kände jag hur någon lade handen på min axel. Det var en kurator!? Både min lärare och min mamma hade pratat med honom att jag hade problem, att jag inte kunde koncentrera mig på någonting annat än min tennis. Han pratade med mig en stund och vi skulle se om det blev bättre.

Tre veckor senare hade det inte blivit bättre så nu var vi tvungna att ta hjälp ifrån flera olika personer. Men efter några veckor hade vi fått tag på olika läkare som skulle få mig att lugna ner mig och tillslut lyckades dom att få mig att lugn igen och mina vänner ville komma tillbaka till mig igen. Det var vad som hände mig.